Vad som motiverar mig och varför det måste vara hållbart

Februari är en lite speciell månad. Januaripeppen har lagt sig, vardagen är tillbaka och det är lätt att börja tvivla på både rutiner och motivation. Men just därför tycker jag att februari är så viktig. Det är nu det verkliga arbetet börjar – det som faktiskt ska hålla över tid.

För mig har motivation fått en ny innebörd de senaste åren. Inte minst på grund av klimakteriet. Det har tvingat mig att tänka om. Och det är inget jag hade kunnat läsa mig till eller förstå i förväg – det här är något som helt enkelt måste upplevas för att verkligen landa.

När kroppen ändrar reglerna

Det som funkade för mig tidigare funkar inte alltid längre. Mer träning ger inte automatiskt mer energi. Hårdare pass är inte alltid svaret. Kroppen svarar annorlunda nu, och den kräver något helt annat än att bara bita ihop.

Klimakteriet har lärt mig att lyssna på riktigt. Att anpassa nivån efter hur livet ser ut just nu – inte hur det “borde” se ut. Vissa perioder mår jag bäst av styrka och rörelse. Andra perioder behöver jag lugn, sömn och återhämtning. När jag slutade kämpa emot kroppen och istället började samarbeta med den, då förändrades allt.

Motivation som håller – på mitt sätt

Jag har också slutat jaga motivation utifrån. Slutat jämföra mig med andras träningsmängd, tempo eller mål. För det som funkar för någon annan är inte automatiskt hållbart för mig – och hållbarhet är nyckeln om jag ska fortsätta, vecka efter vecka, år efter år.

Idag handlar motivation för mig om att ribban får flytta på sig. Ett yogapass istället för två. Ett kort styrkepass istället för ett långt på gymmet. Eller en promenad i skogen utan klocka, där andetagen får styra tempot. Det viktiga är inte hur mycket jag gör – utan att jag fortsätter göra något.

Mål, glädje och att plocka bort det som tar energi

När jag sätter mål idag gör jag det med hela livet i handen. Familj, jobb och återhämtning räknas. Jag vill att mina rutiner ska kännas som ett stöd, inte ännu ett krav. Något som bär mig – inte pressar mig.

Och lika viktigt som att veta vad jag vill göra, är att veta vad jag behöver plocka bort. För mycket “måsten”, för höga krav och för lite vila är riktiga energitjuvar. Motivation växer nämligen inte i ett överfullt liv – den behöver luft, utrymme och lite snällhet.

Ett hållbart sätt att leva – även med maten

Samma tänk gäller maten. Jag väljer det som funkar för min kropp och min vardag. Enkel, ren och lågkolhydratvänlig mat som ger energi. Inga snabba lösningar, inga perfekta upplägg – bara mat som går att leva med. Det är därför jag samlat alla mina recept här på bloggen, som ett stöd i vardagen snarare än ännu en sak att prestera kring.

Att få börja där jag är

Kanske det viktigaste jag har lärt mig är att släppa jämförelsen. Jag behöver inte göra som någon annan. Min kropp är min, mitt liv är mitt – och mina rutiner måste få spegla det.

Motivation idag handlar inte om disciplin. Den handlar om omsorg. Om att anpassa nivån. Om att våga vila. Och om att fortsätta framåt i en takt som faktiskt håller.

Så om februari känns trög, se det inte som ett misslyckande. Se det som en möjlighet att justera. Kanske behöver du inte mer press – kanske behöver du mer förståelse för var du befinner dig just nu.

Jag fortsätter framåt, steg för steg. Med rutiner som är hållbara, mål som känns snälla och med respekt för kroppen jag lever i. Vad skulle vara hållbart för dig just nu? 🌿

Jag delar mer av livet, maten, rörelsen och tankarna i stunden på Instagram. Följ gärna @pelantz om du vill hänga med 🤍