Hur kommer man igång med träningen?

Den frågan får jag ofta skickad till mig antigen via bloggen, facebook eller Instagram. Det är en väldigt bra fråga, som jag idag tänkte försöka besvara på hur jag tänker.

Om jag ska berätta lite bakgrund om mig så var jag i början ingen styrketräningstjej. Jag älskade att gå på pass, men var nog mest en periodare i min ungdom. Gick på Friskis & Svettis när jag bodde i Falun och när jag flyttade till Göteborg för typ 22 år sedan så började jag träna på Nordic Wellnes Backaplan.

Men det var inte förrän jag hade fått Vincent, min son, som min träning vände och att jag kände mig tjock. En dag bestämde jag mig, nu får det vara nog! Då hade jag hittat LCHF och gått ner ca 20 kg i vikt. Jag ville känna mig stark, få synliga muskler och känna mig snygg naken som Jonas Colting sa en gång i tiden.

För mig handlar det helt enkelt om rutin!

I början gick jag igenom med min man Anders om vilka dagar jag kunde träna, så att han kunde vara hemma med sonen som då var liten. Jag började med att träna två gånger i veckan. Det kändes rimligt med två gånger i veckan. Det gäller att inte gå ut för hårt, utan ta det lugnt i början. Det tar tid att bygga rutiner. Allt eftersom så har min kärlek för träning bara förstärkts och nu är träningen en del av mig. Jag måste helt enkelt träna x-antal dagar per vecka, annars blir jag sjukt rastlös. Hinner jag inte till gymmet går jag ut och promenerar eller löptränar.

Promenader

Om du inte vill träna på gym, börja med promenader. Som min PT Emelie säger, promenera mera – 30 minuter per dag. Ibland kan det vara svårt att hitta tiden men försök. Bestäm dig för 2 dagar per vecka och får du till ytterligare en dag är det plus i kanten. Jag tror att det handlar om att få till en rutin som funkar i just din vardag.

60 dagar att skapa rutin/vana

Jag läste någonstans att det tar ca 60 dagar att skapa en rutin/vana. Så gav du ett nyårslöfte måste du hålla på tills efter påsken innan du har fått till din nya rutin. Men jag tror även på att sätt upp delmål. Ge dig själv belöning längs vägen så att du håller motivationen. Allt från att köpa nya träningskläder, smycken eller en ny vattenflaska. Det handlar om att ge en positiv känsla tillbaka.

Familjen, är de med?

Tror även på att alla i familjen måste vara beredda på att hjälpa till. Har du små barn så kan väl mannen/kvinnan ta barnet medan du är iväg på din promenad eller träning. Det är inte alltid du som måste laga mat, kan barn eller man/kvinna sköta matlagningen? Som kvinna tror jag att vi ibland tar för stort ansvar, när det gäller hushållet osv men det ska vi inte diskutera idag. 🙂

Är familjen med dig så blir det enklare för dig att komma ut på promenader eller träning. Som jag gjorde, jag berättade för Anders att tisdag och torsdagar är mina dagar, då ska jag träna. Om jag nu inte åkte iväg och tränade så kom han och ifrågasatte varför jag inte tränat. Det i sig blev en morot för mig i början, det fanns ingen ursäkt att inte träna eftersom han var hemma och kunde passa Vincent.

Nu i augusti fyller Vincent 13 år och jag har fått min rutin att bli en vana. Jag blir rastlös om jag inte får åka iväg och träna på något sätt. Hinner jag inte till gymmet drar jag ut på promenad eller löptur. Eftersom jag reser mycket med jobbet går jag ibland upp tidigare för att hinna med ett pass på morgonen eller bor jag på hotell är alltid träningskläderna med.

Sammanfattning

Om jag ska summera ihop allt så tror jag att du behöver en trigger, ett startskott där du har bestämt dig till 100 % att genomföra det. Under resans gång har du små delmål med positiv feedback på genomförda pass/turer. Du har personer kring dig som ställer upp, så att du kan genomföra din nya rutin. Gå inte ut för hårt, är det rimligt att börja träna 5 gånger per vecka eller är det mer rimligt att börja med 2 gånger per vecka? Kanske enklare att börja under semestern med din nya rutin, alla är lediga och inga ursäkter finns!

Lycka till med din nya rutin/vana och berätta gärna för mig hur det har gått!

Foto: Jessica Karlsson – Ohhoneyphotography

2 kommentarer

  • walkaboutsweden

    Min väg till regelbunden träning var lite annorlunda.
    Jag började för att jag blev arg!
    Min läkare på vårdcentralen vägrade att ”bry sig” om all min värk och stelhet.
    Sa bara: Jag kan inte hjälpa dig – du får kontakta en fysioterapeut och börja träna.

    Jag blev så arg och tänkte att: Ja jag ska minsann visa honom. ?

    Blev utvärderad på ett rehabcenter och det fanns inga fysiska hinder för att börja träna.
    Fick bra stöd och började träna löööjligt försiktigt men regelbundet.

    Efter 10 veckor på centret så förstod jag att jag måste fortsätta träna livet ut.
    Nu 1 1/2 år senare så tränar jag tre ggr/veckan, har gått ner över 10 kilo och har minimalt med värk.

    Summasummarum: Ilska kan tydligen (också) vara en bra drivkraft. ?

    Ha det gott!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.