Rehab efter axelfraktur
Ett steg i taget – min väg tillbaka efter axelfrakturen
Det går åt rätt håll! I torsdags var jag tillbaka på sjukhuset för en ny röntgen och på fredagen fick jag träffa läkaren. Beskedet var positivt – frakturen läker fint och allt ser bra ut. Jag fick till och med en bild på själva frakturen där man tydligt ser skadan på skelettet. Ganska fascinerande faktiskt!
Nu har rehaben tagit nästa steg. Jag träffade en sjukgymnast och fick några nya övningar som jag ska göra ungefär 20 gånger per dag. Den första är att fälla överkroppen framåt, låta armen hänga avslappnat och pendla den fram och tillbaka längs kroppen. Sedan ska jag höja och sänka axlarna och till sist sakta föra handen mot axeln genom att aktivera biceps.
Alltså, oj vad det känns! Jag har knappt någon styrka alls i armen. Och jag som har jobbat hårt för att få mina fina biceps … hmm! Nu är jag ännu mer motiverad att komma tillbaka starkare än tidigare. 😉
Jag har fått klartecken att gå ut utan mitella, men bland folk ska jag fortfarande ha den på så att andra ser att jag är skadad och visar lite extra hänsyn. På nätterna sover jag fortfarande med mitellan eftersom jag är rädd att lägga mig på armen. Förhoppningsvis vågar jag prova att sova utan den mot slutet av veckan, om det känns tryggt och följer råden jag fått.
Bilnycklarna får också ligga kvar ett tag till. Jag ska vänta tills skelettet läkt och jag fått klartecken att köra igen. Även om vi har automat känner jag mig alldeles för begränsad i rörligheten just nu för att köra säkert.
I helgen var det klubbmästerskap med min cykelklubb. Det var lite tråkigt att stå vid sidan av när jag helst hade velat vara med och cykla, men det är som det är. Som tur är det höst, blött och kallt ute, så cykelsuget är kanske inte riktigt lika stort som det hade varit en solig vår- eller sommardag.
Nu är planen att börja promenera på förmiddagarna, ungefär 15 minuter till att börja med, och sedan successivt öka tiden mot en timme utan mitella. Men jag ska verkligen skynda långsamt. Efter klubbmästerskapet var jag helt slut i kroppen, och det blev en tydlig påminnelse om att även sådant som tidigare känts enkelt tar energi just nu.
Jag ska göra mina rehabövningar enligt planen jag fått och lyssna på kroppen. Mitt mål är att komma tillbaka till samma nivå som innan olyckan – och gärna ännu starkare. Men jag vet också att jag inte kommer dit genom att stressa läkningen.
Här är det kroppen som bestämmer takten och minuterna.
Det är en omställning för mig som är van vid att träna, cykla och hålla igång. Men kanske handlar styrka just nu om att ha tålamod, acceptera läget och göra det lilla jag kan, om och om igen.
Jag ska tillbaka till stigarna. Men först ska axeln få läka ordentligt och bicepsen får vänta lite till!
Ett steg i taget, en övning i taget och en promenad i taget. ❤️
Har du själv varit med om en skada som tvingat dig att pausa något du älskar? Hur hittade du tålamodet längs vägen?
Häng med mig på Instagram! 💚
Vill du följa med bakom kulisserna i min vardag? På Instagram delar jag med mig av mer från mitt liv med kost, hälsa, träning, MTB och små och stora äventyr. Du får också följa med på min resa genom livet efter 50, med allt vad det innebär.
Följ mig gärna på Instagram @pelantz – så ses vi där!
