När äventyret tog en oväntad sväng

Ibland blir inte cykelturen riktigt som man tänkt sig… 😅

Jag var ute på äventyrscykling tillsammans med några vänner när allt plötsligt gick väldigt fort. Precis innan kraschen hade jag cyklat nerför en stenhäll. Allt gick bra och jag fortsatte vidare. Men strax efter tog min hand i ett träd, styret vek undan och jag flög över det. Jag landade rakt på axeln.

Och ja… det gjorde så in i bänken ont. Jag tror faktiskt att jag skrek ganska högt. Jag låg still en stund och försökte känna efter. Var jag hel? Kunde jag röra mig? Ganska snabbt insåg jag att något inte stod rätt till med armen och axeln. Smärtan sa liksom sitt.

Anders fick helt enkelt lösa cykellogistiken. Han tog min cykel och sin egen, la ner den ena, cyklade en bit med den andra och sprang sedan tillbaka för att hämta den som låg kvar. Så höll han på, fram och tillbaka, tills vi kom ut till asfalten. Där väntade Vincent, som fick ta med sig min cykel hem eftersom vi hade cyklat hemifrån.

Och jag? Jag blev lämnad på akuten i Mölndal.

Det visade sig vara en fraktur i axeln. Som tur är behöver jag inte opereras, men nu väntar en period med vila, rehab och betydligt mindre cykling än jag hade tänkt mig. Nästa vecka ska jag tillbaka på röntgen för att se hur frakturen ser ut och hur läkningen går.

Det är märkligt hur snabbt allt kan förändras. Ena stunden cyklar man genom skogen och njuter av äventyret. Nästa stund ligger man på marken och försöker förstå vad som hände.

MTB får helt enkelt stå på paus ett tag. Det känns surt, riktigt surt faktiskt. Men kroppen behöver få tid att läka.

Så nu blir mitt nästa äventyr att ta mig igenom den här perioden – och komma tillbaka, steg för steg.