Heja klimakteriet – från 100 till 0 på en kväll
Nu är det fullt upp igen på jobbet med många arbetsresor till Stockholm, Malmö och Jönköping. Och jag ska verkligen inte klaga, för jag älskar mitt arbete och tycker att det är superroligt när det händer mycket. Men jag märker samtidigt att det sliter mer på kroppen än vad det gjorde tidigare.
Det här med mina klimakteriesymtom går verkligen i cykler. Ibland är allt bara fint. Jag har energi, tränar, jobbar och känner mig precis som vanligt. Sedan gör jag en arbetsresa och efter det kan det vara som att någon drar ur kontakten. Från 100 till 0 på en kväll. Jag blir otroligt trött, sliten och hjärndimmig och plötsligt klarar jag inte ens av hög musik. Det är verkligen en skum känsla när något som tidigare varit helt normalt helt plötsligt känns alldeles för mycket.
När kroppen inte riktigt hänger med längre
En annan sak som kommer med jämna mellanrum är värmen. Jag blir galet varm, men det är inte så att jag svettas floder eller att det rinner längs ryggen. Jag blir bara väldigt, väldigt varm. Kroppen verkar helt enkelt ha bestämt sig för att höja temperaturen lite när den känner för det.
Känslorna är faktiskt ganska lugna för min del. Där använder jag GABA i perioder och upplever att det hjälper mig med orostankar och den känslighet som jag fått. Jag försöker känna efter och använda det i perioder, eftersom jag vill se vad kroppen faktiskt behöver just då.
När kroppen är trött men hjärnan är pigg
Och så har vi sömnen. Ja, vad ska jag säga? Den kommer och går. Jag kan sitta i soffan på kvällen och vara supertrött, gäspa käken ur led och nästan längta efter att få gå och lägga mig. Men så fort jag kommer ner i sängen blir jag pigg. Kroppen är trött, men hjärnan verkar ha fått för sig att nu är det minsann dags att vara vaken. Så där kan jag ligga i timmar och till slut somnar jag lagom tills det egentligen är dags att gå upp. Heja klimakteriet, säger jag bara!
Styrketräningen gör skillnad
Det jag däremot har märkt väldigt tydligt den senaste tiden är att mina symtom verkar dämpas när jag tränar mer strukturerat. Just nu följer jag ett träningsschema med tre styrkepass i veckan och jag lyfter betydligt tyngre än vad jag gjort tidigare. Jag äter ungefär som jag brukar, alltså en ganska liberal LCHF-kost men med potatis, och det verkar fungera bra för mig. Jag upplever helt enkelt att kroppen mår bättre när jag tränar regelbundet och strukturerat, och det är ju en ganska trevlig upptäckt.
Så min plan framåt är faktiskt att fortsätta precis som jag gör nu i minst tre månader. Jag vill ge kroppen lite tid och se vad som händer när jag håller i träningen och inte ändrar en massa saker samtidigt. Kanske kan jag då få en bättre bild av vad som faktiskt gör skillnad för mig.
Och när ska mensen egentligen ge upp?
Och så var det den där mensen… När kommer den egentligen att ge upp? Än så länge är den faktiskt ganska stabil, men väldigt kort. Jag blöder mängder under ungefär en dag och sedan är det mest trosskydd som gäller. Men ändå – kan den inte bara inse att det är dags att checka ut nu? 😂
Det är verkligen fascinerande hur mycket kroppen kan förändras under den här perioden. Ena veckan känner jag mig pigg och stark och nästa vecka kan jag vara helt sänkt efter en arbetsresa. Jag försöker bli bättre på att lyssna på kroppen och förstå vad den behöver. Jag kan fortfarande göra massor, men jag märker att återhämtningen har blivit viktigare.
Och kanske är det just det jag lär mig mest av den här perioden. Kroppen vill inte nödvändigtvis mindre – den vill bara att jag lyssnar lite bättre.
Är det fler som känner igen sig i att klimakteriesymtomen går i cykler? Att ena perioden mår man hur bra som helst och sedan kommer en dipp från ingenstans? Det hade varit så skönt att höra hur ni andra upplever det.
